• Team Wild Things

Höstträning och flockåtgärder

Uppdaterad: sep 5

Äntligen bjuder dagarna på lite svalare väder och vi går mot riktig höst! Mitt i allt stök med bebis och flytt försöker vi komma igång med hundarnas höstträning. Det är fortfarande för varmt för att dra (förutom tidiga mornar, men då har jag hand om en liten bebbe) men vi har tagit fram DW-selarna för att börja bygga lite styrka och kondition. Man märker att hundarna är taggade att få komma igång nu!


Det har blivit lite fördröjt med flytten då säljaren (en äldre man) avled, så det ska göras om till dödsbo. Men flytt är planerad till i slutet av september och jag längtar så otroligt mycket! Allting blir lättare där då vi har skogen och en fin liten dragväg alldeles intill huset.




Det har skett många förändringar det senaste året; valpar, bebis, nya hundgrupper osv, vilket vi kan se på en del hundar, som är lite känsliga, att det har bidragit till en förhöjd stressnivån. Innan Zoey föddes var jag själv också väldigt stressad, vilket såklart påverkar hundarna. Ibland är det svårt att bara ta tag i en situation på en gång, utan saker och ting behöver lugna ner sig, man behöver få landa. Men den sista tiden har jag ägnat många timmar åt att fundera över hur vi ska kunna landa på det nya stället och skapa lugn, skapa bra rutiner och en trygg tillvaro för oss alla.

Alla mina tankar mynnade ut i två A4-sidor med flockåtgärder. Jag satte mig ner och skrev ihop en åtgärdsplan för samtliga hundar. När man har många hundar är det ibland lätt att se dem som ett kollektiv, men det är otroligt viktigt att se till varje individ, vad just DEN individen behöver och sedan tillgodose dessa behov. Jag får ibland frågan från utomstående hur jag kan se skillnad på alla hundar. Och inget ont mot dessa personer, men oj alltså, då har man aldrig själv haft många hundar. Det är som att säga till någon som har många barn: hur ser du skillnad på dem? Det är så enkelt det kan bli; de är en massa olika individer, alla med en egen personlighet, egna viljor, egna känslor och egna behov. Och sen gäller det ju inte bara att se den enskilda individen, man ser också individen i en kontext med de andra hundarna, alla inbördes relationer hit och dit man ska ta hänsyn till, arbeta med och tänka kring. Det ligger väldigt mycket tid och tankar bakom när det kommer till flocklivet. Men det är också det som är så otroligt kul och spännande!


Hur som helst, flockåtgärdernas hörnstenar är verkligen att skapa förutsättningar för ett harmoniskt flockliv. Det handlar först och främst om att vårda varje individuellt behov, men också att vårda varje relation. A och O är att jag ägnar en massa tid åt att lära känna mina hundar. Vad tänker och känner de? Vad vill de här i livet och hur ger jag det till dem? Jag tänker att deras behov kommer först, mina sen, precis som med barn. Det viktigaste är att vara lyhörd och empatisk inför vad de känner och vad de vill. Det handlar inte bara om vad jag som hundägare vill. Visst, jag vill ha många hundar och köra spann på fjället, det är min dröm. Men då är det min skyldighet att se till att mina hundar har det bra och att de trivs i sina grupper, samt att jag lägger en bra grund för att de ska tycka att det är roligt det vi gör tillsammans.


När det gäller relationerna tänker jag att det handlar om att göra roliga saker tillsammans. Vi försöker fokusera på detta, och undvika situationer som kan skapa negativa känslor. Jag tänker alltid förebyggande, för negativa känslor kan leda till konflikter som i sin tur kan leda till slagsmål. Om två hundar t ex inte klarar av att äta tillsammans, då får de äta i olika hundgårdar och under tiden tränar vi på det här med resurser och flockliv. Jag vet inte vad det kommer ifrån, men jag har liksom alltid haft som mål, i alla fall undermedvetet, att alla ska kunna äta med varandra. Varför? Ja såklart är det smidigare. Men om det är en individ som har en väldigt stor integritet och känner sig obekväm med att äta med andra, så vill jag inte utsätta den för det. Istället får den äta "ifred" och så tränar jag på det här med resurser på andra sätt.


I min värld existerar inte begrepp som "han måste klara av det här", eller "dessa två måste bara gå ihop". Det är ingenting jag som hundägare kan bestämma. Man kan inte bestämma vad en annan individ ska känna. Man kan bara vara lyhörd, visa förståelse och sedan antingen träna på det eller acceptera faktum. Jag har flera gånger fått acceptera att dessa två hundar gillar helt enkelt inte varandra och kommer nog aldrig att göra det heller.

Det är också skillnad att t ex dra tillsammans i spannet och att leva tillsammans i en hundgård. Stoor skillnad! Bara för att man kan arbeta ihop behöver man inte kunna leva ihop. Jag vill att de som ska leva tillsammans i en hundgård (som är en väldigt begränsad plats) verkligen ska trivas ihop. Men alla måste inte älska varandra för att dra tillsammans. Däremot vill jag inte ha hundar i samma spann som verkligen inte tycker om varandra. Att dra ska vara roligt för alla!

Så några viktiga punkter inför flocklivet på det nya stället:


Stora hundgårdar! Det har vi nu också och det tycker jag är viktigt. Särskilt när man har malamuter och andra individer med stor integritet och behov av mycket yta. Det där är ju också lite individuellt, vissa individer har större behov av space än andra. På nya stället får malamuterna (och Ragge som är lite av en malamute-wannabe) den största hundgården och tillhörande skogshägn.


Mycket berikning! Att hundarna får utlopp för medfödda beteenden är superviktigt. De ska ha möjlighet dagligen att få använda nosen, att leta efter föda, att få gräva, bädda, sitta på utkiksplatser, använda kroppen till att hoppa upp, krypa ner i "gömställen", slita, dra och tugga. Vi har projekt att bygga högt och lågt i hundgårdarna, med broar och kojor. Vi brukar ha dagliga små födosök i hundgårdar och hägn. Mycket tuggben och märgben, vilka också är väldigt stressreducerande.


Överflöd av resurser! Hundarna ska inte behöva känna en konkurrens om resurser eftersom det finns ett överflöd.


Noggrann planering vid löp! Vi kommer t ex att upprätta en särskilt löphundgård som är separerad från de andra hundgårdarna samt att ha en planering för hur man kan separera hanar och tikar, det kan ju också vara så att hundar av samma kön som vanligtvis är vänner inte kommer överens under löpen.


Positiv stämning! Det ska inte vara hundar som går och morrar på varandra, som är hårdhänta eller elaka. Ingen ska behöva känna sig påhoppad eller trakasserad. Inget fysiskt eller psykiskt våld, vilket inte minst gäller oss tvåbenta. Inget gap och skrik, hårda tag eller bannor. Det ska vara en kultur där vi är vänliga och omhändertagande av varandra. Den här biten är så självklar för mig och jag tror stark på den sociala inlärningen här. Vad är det jag vill att mina hundar och mitt barn ser och tar efter? Jo lugn, trygghet, vänlighet och kärlek. Det är det här jag brinner för; anknytning och sociala färdigheter och det är så enormt häftigt att det vi sedan Bowlbys anknytningsteori har sett som basen till alla varelsers känsla av trygghet och tillit nu också kan använda som grund när det gäller relationen människa - hund.


Och sen sist men inte minst - att se till varje individs behov! Denna biten är kanske den allra viktigaste. Det säger jag eftersom en individ som får alla sina behov tillgodosedda, som är mätt, glad, älskad, har fått rätt aktivering och är allmänt nöjd med tillvaron också har ett större tålamod för stressfaktorer. Den är kanske mer förlåtande. Så det gäller att varje individ får blomma ut i all sin prakt. Inte bara få mat, vatten och aktivering, utan kanske också få göra det där som den brinner för, det som den är skapt för eller det som den helt enkelt älskar. Det handlar också om att de gamla ska få lugn och ro, de med smärta ska få en fristad, de unga ska få utlopp för all sin energi och få vara lite crazy ibland, att vallhunden ska få valla, att jakthunden ska få jaga, men kanske också att draghunden som inte tycker om att dra ska få mysa i soffan istället och att taxen som drömmer om att bli freestyle-stjärna ska få bli det. Vad hette den här filmen som handlade om en pojke som ville dansa balett? Ja, ni fattar! (jag har ärligt talat funderat på mer än en gång ifall jag skulle påbörja en karriär inom rallylydnad med Hiku, inte för att hon är en dålig draghund, men för att hon fullständigt ÄLSKAR den typen av träning som lydnad och rallylydnad innebär; ständig kontakt med föraren och en massa uppgifter man får godis för om man utför. BÄSTA HIKU <3)


Det finns hur mycket mer som helst man kan säga om flockhantering, men det här får räcka! Hoppas ni alla får en trevlig helg!



© 2023 by EK. Proudly created with Wix.com

  • Vit YouTube Ikon
  • Vit Pinterest Ikon
  • Vit Instagram Ikon
  • Facebook