• Team Wild Things

När är en hund lycklig?

Livet är att käka oxfilé och dricka vin på en torsdag, att vandra över barr- och myrfyllda stigar en fredagsmorgon då det är bara vi; jag och hundarna, och det ständiga småsjungandet från vårfåglarna. Att hamna mitt i ett rovdjurens skådespel då en stor vråk slår med kraftiga vingslag genom lövverken på väg bort från ett av småfågelbona, säkerligen med någon lite unge mellan klorna. Ett förtvivlat kvitter ekar mellam träden och förföljer mig en bit när vi fortsätter längsmed stigen. Hjärtat i ett slags svårmod medan hjärnan förkunnar att naturen måste ha sin gång.


Jag har midjebälte, MR koppel och selar på hundarna. Alla krav på lydnad och prestationer har vi lämnat hemma. Det här är vår tid att bara få leva. Kopplen släpar i marken, jag kan gå med händerna helt fria. Chilly och Ty springer om varandra, hit och dit i ett enda virrvarr. Det är mycket som ska luktas på och insupas. Ty, som är mästaren på trassel, snor gång på gång in benen i kopplet, detta för att han bara verkar ha ett varv att snurra, och för varje varv blir trasslet ett ännu större faktum. Jag hjälper honom när han är hjälplös, men låter honom få klura en liten stund för att se om han kan ta sig loss själv. Sakta men säkert verkar han förstå sig på principerna. Helt spontant och utan förvarning springer Ty fram till mig och kastar sig upp i min famn. Lyckan är total. Innerlig huskykram! Ibland får han en godis och jag märker att den här killen är beredd att göra mycket för rätt belöningar.


Jag går i en massa tankar. När är en hund lycklig? När har en hund ett riktigt bra liv? Jag har en ständig strävan här i livet, som jag hoppas att jag delar med de allra flesta hundägare, och det är att mina hundar ska må bra. Ha ett bra liv. Känna glädje och lycka.


En sak som ingen egentligen kan tvivla på när det gäller hundar är deras ovillkorliga kärlek till oss människor. Jag tänker på den forskning som har visat att kontakten med människan är viktigare för hunden än kontakten med andra hundar. Att en annan hund inte kan ersätta kontakten med oss människor.


Jag som har polarhundar tänker då att dessa raser är avlade för att vara lite mer självständiga och lite mer flockbundna, vilket jag tror att alla vi som har polarhundar upplever att de är. Däremot märker jag också att deras band till oss ägare är väldigt starkt, precis som hos andra hundraser.


Men det är klart, det är stor skillnad mellan de hundar jag har idag, och t ex aussien Wynee och tervueren Zelda som jag hade hand om tidigare. Våra polarhundar kan vara ute i flera timmar och "umgås" med varandra medan jag och Andreas är inomhus. De till och med väljer att vara ute om dörren står öppen trots att vi är inne. Wynee och Zelda tyckte inte alls om att bli lämnade ute på gården utan mig, även om de hade flera hundkompisar där ute.


Jag känner mig väldigt omtyckt av mina hundar, och det är ju det som är så fantastiskt med hundar; deras otroliga förmåga att känna tillit och kärlek. Jag tror inte att receptet är att göra allting rätt, och definitivt inte att vara en stark "ledare". Det handlar om att vara där och att ge kärlek tillbaka, samt att erbjuda hunden ett rikt liv. Som många andra redan har sagt; man är automatiskt hundens "ledare" eftersom man står för allt detta; omvårdnad, kärlek och stimulans.


Det viktigaste av allt för mig är att spendera väldigt mycket tid med hundarna, för jag är övertygad om att det är så de själva vill ha det. Visst har de en massa glädje i varandra, och polarhundar har ju ett stort behov av en flocktillhörighet. Men vi är oumbärliga, vi människor. Det är just därför det för mig är viktigt att hundarna också kan vara inomhus. Jag har ju svårt att hela tiden hänga i hundgårdarna; man måste städa, laga mat, och hålla på med människosaker. En hund som är ute i hundgård kan ju inte vara med, men med en hund som är inomhus kan man ha den här närheten med, både fysiskt och mentalt, även om man för tillfället är upptagen med annat.


Att erbjuda hunden ett rikt liv känns också som att hitta på nya saker hela tiden. Gå på nya platser, träffa nya människor, lära sig nya saker. Och även om det är draget som är den primära aktiviteten för våra hundar, i alla fall höst, vinter och vår, så vill jag ju även kunna erbjuda annat också. Och sen att erbjuda hunden vila. Nya intryck och äventyr gör hunden trött, och för mycket av det goda kan orsaka stress.


När jag går där i skogen så utgår jag från min magkänsla när jag konstaterar att det känns som två väldigt glada hundar jag har med mig. Jag brukar träna på att koppla av i skogen också, så jag binder upp hundarna och så tar vi det lugnt tillsammans. Vi har dock inte riktigt kommit så långt i träningen; det är mest jag som tar det lugnt, hundarna, särskilt Ty, har lite svårare att vara stilla. Jag brukar försöka klappa honom lugnt och när han har slappnat av lite kan vi fortsätta vår färd.






61 visningar

© 2023 by EK. Proudly created with Wix.com

  • Vit YouTube Ikon
  • Vit Pinterest Ikon
  • Vit Instagram Ikon
  • Facebook