• Team Wild Things

Om att hålla kursen när det stormar

En utmaning här i livet tycker jag är att hålla fast vid den kurs man har valt, även om det börjar storma. Det blåser hårt och man är rädd för att kantra. Det enklaste känns ibland som att bara vända om och styra kursen tillbaka, eller någon annanstans. Den känns så svår, den där vägen man har valt.


För att hålla fast vid sin kurs krävs både mod och envishet. Jag känner mig inte så ofta modig, däremot är jag nog ganska envis. Jag har liksom svårt att släppa någonting som jag en gång har bestämt mig för. Men det är inte utan en hel del tvivel, misstro och rädsla. Men jag tror att livet är så, i alla fall för mig; om jag skulle undvika allt det där jobbiga, då skulle jag behöva sitta hemma för jämnan. Inte våga satsa. Jag har börjat tänka i termer av att jag ska köra på, även när saker känns läskiga eller jag känner tvivel på mig själv. Och bara acceptera känslorna. Inte analysera för mycket. För ja, jag är en sån som analyserar... i princip hela min vakna tid.


2014 gjorde jag ett val. Jag hade arbetat i ett par år som utredare vid barn- och ungdomsenheten i Uppsala, men insåg att jag ville byta inriktning i yrkeslivet. Att jobba med barn och ungdomar som far illa är ett ganska tungt jobb, och jag erkände för mig själv att jag inte är av det virket. Efter en tid i förvirring och vilsenhet kom jag fram till att jag ville jobba med djur, och helst med hundar. Jag har alltid älskat djur och har haft väldigt många husdjur under uppväxten. Jag funderade över olika yrken och vad man kan syssla med inom branschen, och bestämde mig i alla fall för en sak; jag ville utbilda mig inom hund; först till hundinstruktör och sedan till problemhundskonsult.


Jag kände mig jättenöjd och peppad inför framtiden. Jag började kolla runt på utbildningar. Det blev jul och nyår så allting låg lite på is. Jag slutade hos terapeuten jag gått till då jag ville ha hjälp att rodda i mig själv och vad jag ville här i livet; vi båda kände att jag hade hittat en väg och att jag visste vad jag ville. Nu blev det ju inte riktigt som jag hade tänkt, för den 10 januari 2015 drabbades min dåvarande sambo av en allvarlig hjärnblödning och var bara en hårsmån från döden.


Den historien har jag skrivit om förut, så det behöver vi inte gå in på, förutom det faktum att jag ju totalt kom av mig i min egen väg mot mina nya mål. I ett halvårstid handlade allting bara om överlevnad, att hålla huvudet över vattenytan. Jag tror att jag både har blivit starkare och skörare av den händelsen. Starkare på det sätt att jag vet att jag klarar av mer än jag tror, men skörare av att jag på något sätt har tappat tilliten till att allting kommer att gå bra. Jag har lättare att tänka katastroftankar; att fler olyckor ska drabba mig eller mina nära och kära.


Nu har det gått över tre år. Förra året bestämde jag mig för att komma tillbaka till min plan och mina drömmar. Och vi startade hunddagiset. Det är faktiskt bland det bästa jag har gjort, och nu står vi inför nya tag, nya mål. Att utbilda mig vidare har varit självklart sedan jag fattade beslutet 2014, men jag har velat vänta tills jag har de rätta förutsättningarna. Och nu börjar jag känna att saker faller på plats. Bara jag kommer igång med hunddagiset igen och får det att rulla så är jag nog redo för nästa steg. :)




90 visningar

© 2023 by EK. Proudly created with Wix.com

  • Vit YouTube Ikon
  • Vit Pinterest Ikon
  • Vit Instagram Ikon
  • Facebook